[Artikeln uppdaterad den 11/09/2023]
I en tid då samhället så småningom börjar förstå nonsensen med dieter, är det nödvändigt att ställa de rätta frågorna: kan vi äta samtidigt som vi resonerar kring läget för ”kaloriräkning” och matbalans?
Innan du läser vidare
Jag är ingen expert på det här området, men jag brinner för kost och hälsa.
De artiklar du hittar på min webbplats är resultatet av djupgående forskning som jag gärna vill dela med mig av. Jag vill dock betona att jag inte är någon hälso- och sjukvårdspersonal och att mina råd inte på något sätt ska ersätta dem från en kvalificerad läkare. Jag är här för att vägleda dig, men det är viktigt att du vänder dig till en läkare om du har specifika frågor eller medicinska problem. Ditt välbefinnande är viktigt. Så se till att du konsulterar lämpliga experter och tar hand om dig själv på bästa möjliga sätt.
Har vår kost någon mening om den är avskuren från våra kroppsliga behov men också från våra begär och matglädje?
Klart nej!
Om vi envisas med att vilja svälja kilon av kalorier och inte mat, för att avsluta vår måltid med frukt och yoghurt för att få vår kvot, riskerar vi en lång kamp med vår vikt och glider in i ätstörningar.
Jag säger såklart inte att matbalansen, associationerna, valet av livsmedel inte är viktiga, utan snarare att vi inte får försumma vårt sätt att äta och vårt förhållande till mat. Enligt min åsikt, i en viktminskningsprocess, representerar minst 50% av arbetet att lära sig förstå sitt ”ätbeteende” och justera det samt att försöka förbättra ditt sätt att äta!
Vårt ätbeteende påverkas av många faktorer
Genetik, vårt regleringssystem för hunger/mättnad (och att lyssna på det eller inte), vårt sätt att äta (särskilt hastigheten på måltidsintaget), psykologiska faktorer i synnerhet den dåliga hanteringen av stress och känslor men också självbild, socio- kulturella faktorer, vår miljö etc. Det kommer därför att bli nödvändigt att positivt modifiera vårt ätbeteende för att arbeta med de faktorer som kan modifieras.
Just om vi är särskilt intresserade av att hantera stress och känslor, är det många som har det svårt och har inte utvecklat en ”verktygslåda” för att lära sig hantera dem.
Deras främsta emotionella hanteringsverktyg kan då fokusera på mat. Detta manifesteras vanligtvis genom att äta mat för att lugna en känslomässig översvämning eller en viss känsla. Ofta konsumeras denna mat nästan automatiskt, ibland tvångsmässigt, utan att vara riktigt närvarande och utan njutning. I och för sig är det inte problematiskt att ibland använda mat för att hantera stress, ensamhet, ångest, trötthet… så länge det inte är vårt enda hanteringsverktyg. Vem har aldrig inlett en attack mot en berömd krämig glass som är välkänd för att uppta en deprimerad kväll?
När den obehagliga känslan ökar, eller drar ut på tiden, och vår verktygslåda för att hantera stress/känslor är tom, kan frestelsen av kylskåpsdörren snabbt bli automatisk.
Så om en eller flera obehagliga känslor (exempelvis stress) systematiskt genererar konsumtion av mat, kommer detta oundvikligen att leda till viktökning och störningar av vår kropp. Vi kommer att uppfatta denna attityd av kompensation som väsentlig för vår hantering av stress/känslor. Detta kommer också att ha bieffekten av att lägga till de upplevda negativa känslorna av skuld. Risken är att samla på sig ”känslomässiga” kilo på detta sätt.
En process av matombalansering (i bästa fall) eller i värsta fall en diet, kommer inte att tillåta någon av dem att registrera en viktminskning på lång sikt. Precis som en rökare som vill sluta röka är det viktigt att utveckla nya resurser för att hantera stress/känslor på ett annat sätt. Om kostkontroll anses vara en prioritet med målet att gå ner i vikt, kommer den automatiska matreaktionen att återkomma vid minsta tillfälle. Viljestyrka och motivation kommer att tillåta dig att ”hålla” detta beteende i schack ett tag, men detta kommer bara att vara tillfälligt. Det första tillvägagångssättet bör helt klart inte vara en ombalansering av maten (när det kommer till matintag styrt av känslor förstås!) utan snarare ett beteendemässigt tillvägagångssätt.
Istället för att föreslå ännu en strategi för livsmedelskontroll är det därför mycket mer relevant att arbeta på tre axlar
- Ifrågasätt ditt förhållande till mat och ditt sätt att äta och försök förbättra dem! Många läsningar är mycket användbara i detta ämne, särskilt böckerna av den välkända DR APFELDORFER (”Äta i fred”, ”gå ner i vikt är i huvudet” och andra).
- Att använda knep för att tvinga sig själv att ta sig tid att äta och vara mer uppmärksam på känslan av hunger och mättnad (genom övningar på hunger- och mättnadsskalan) är ”byggplatser för tillvaron”, som vi skulle kunna kalla dem som kan lära sig av en dietist och som är väldigt berikande eftersom vi inte kan lära oss att bättre reglera oss själva utan att börja med att lyssna på oss själva bättre…
- Att arbeta (om vi kan kalla det arbete) för att återupptäcka njutning i mat (ibland innebär detta att göra en lista över populära livsmedel och återinföra dem i kosten när de inte längre finns) samt att söka efter mening med vår kost. Det är ofta nödvändigt att göra det mer kvalitativt än kvantitativt vid denna tidpunkt. Det kan också vara intressant att besöka fler lokala producenter för att ompröva livsmedel som helhet, från frö till tallrik.
- Och framför allt, framför allt, söka utveckla en verktygslåda för den stress och/eller känslor som sätter oss i svårigheter (vi måste förstå med ledningsverktyg: varje aktivitet som gör att vi kan må bättre efteråt än tidigare). Det är här kombinationen av beteendedietetstöd och tillvägagångssätt som soprologi, hypnos, mindfulnessmeditation, hjärtkoherens och andra har sin plats.
För en heltäckande och verkligt effektiv vård är det därför nödvändigt som en person som känner igen dessa frågor att få stöd av en professionell med flera strängar i bågen eller av kompletterande yrken. Det är också väsentligt att ha ett globalt beteendemässigt förhållningssätt för att sedan kompletteras med råd om en balanserad kost vid behov men som måste ses som komplement och inte prioriterat (annars skulle det vara kontraproduktivt).