Ättvång

[Artikeln uppdaterad den 11/09/2023]

Ofta dolda, av blygsamhet eller rädsla, försämrar mattvång relationen med mat och kan tyda på en känslomässig störning eller obehag. Eftersom de är missförstådda vågar människor som upplever dem inte alltid anförtro sig till omgivningen eller kontakta en professionell. Men ju tidigare behandlingen tas emot, desto mer effektivt kan vi agera.

Innan du läser vidare

Jag är ingen expert på det här området, men jag brinner för kost och hälsa.

De artiklar du hittar på min webbplats är resultatet av djupgående forskning som jag gärna vill dela med mig av. Jag vill dock betona att jag inte är någon hälso- och sjukvårdspersonal och att mina råd inte på något sätt ska ersätta dem från en kvalificerad läkare. Jag är här för att vägleda dig, men det är viktigt att du vänder dig till en läkare om du har specifika frågor eller medicinska problem. Ditt välbefinnande är viktigt. Så se till att du konsulterar lämpliga experter och tar hand om dig själv på bästa möjliga sätt.

Mattvång? Vad är det egentligen vi pratar om?

När vi pratar om ättvång tänker vi ofta på en ätstörning som är ganska välkänd i vårt samhälle: bulimi.

Men vi måste tydligt skilja de 2:

Berusningen motsvarar det betydande intaget av livsmedel som inte nödvändigtvis väljs, med känslan av att förlora kontrollen, utan matglädje, regelbundet följt av kompenserande beteenden: kalorirestriktioner, kräkningar, intag av laxermedel, fasta, intensiva sportpass, etc. Människor som ofta lider av bulimi har en vikt som anses vara ”normal” (BMI mellan 18,5 och 25).

När det inte finns några kompenserande beteenden talar vi istället om hetsätningsstörning.

Mattvånget motsvarar ett intag av utvalda livsmedel, med begreppet matglädje, med eller utan implementering av kompenserande beteenden. Personer som är utsatta för tvångshandlingar är mer generellt överviktiga.

Den största skillnaden, förutom mängden mat som konsumeras, kommer att vara begreppet matglädje.

Bulimi är en verklig ätstörning (TCA), mattvång motsvarar mer vad vi kan kalla ”störning av ätningen”. Även om symtomen på ätstörningar är mindre allvarliga än de på en ätstörning, kräver de verklig global vård (kost, psykologisk, emotionell, etc.).

Var kommer mattvång ifrån?

Det finns flera möjliga orsaker, distinkta eller associerade:

  • Brist på kalorier : under en diet som är för restriktiv, med måltider som är för lätta och inte ger den kaloriranson som är anpassad till kroppen. Denna brist på kalorier orsakar matimpulsivitet, nästan okontrollerbara drifter vissa tider på dygnet eller känslan av att inte kunna sluta äta.
  • Kognitiv begränsning : kontrollera sin kost och sitt ätbeteende för att gå ner i vikt eller inte gå upp i vikt.
  • Ett dåligt matschema : måltider för långt ifrån varandra i tid, vilket tiodubblar hungern och ökar risken för impulsivitet vid måltiderna.

Det är ofta kroppsmissnöje vilket leder till genomförandet av medvetet drastiska dieter för att snabbt gå ner i vikt och som kan leda till ättvång.

  • Serotonin med smeknamnet ”må-bra-hormonet” ”, som kan utsöndras mindre av kroppen i händelse av daglig stress med viss svårighet att ta ett steg tillbaka, att ta tid för sig själv i samband med sömnstörningar och trötthet…allt detta kan också leda till sockersug som i sin tur kan generera tvångshandlingar i slutet av eftermiddagen, speciellt om lunchen är inte tillräckligt fullständigt eller tillräckligt.
  • Hantera känslor : ätandet genererar omedelbar njutning och kan användas för vissa för att ”bedöva” vissa känslor som de inte vill känna: ångest, känslan av tomhet, vissa känslor eller ibland smärtsamma tankar. Mattvånget skapar då lättnad i stunden.
is

Ättvång: vilka är lösningarna för att övervinna dem?

Det första är att identifiera orsaken för att implementera rätt förvaltningsstrategi.

  • Vid kroppsmissnöje med önskan att gå ner i vikt, att träffa en dietist-nutritionist hjälper dig att införa en lämplig diet. Åtgärden kommer att vara att återuppta tillräcklig näring med regelbundna måltider var 4:e till 5:e timme. Vi kommer att se till att inte hoppa över måltider och att bättre balansera kosten med ett intag av stärkelsehaltig mat vid varje måltid. Samtidigt kan arbete med hunger- och mättnadskänslor också erbjudas med övning av mindfulness kring exempelvis mat. Detta tillvägagångssätt gör att du kan minska tvångshandlingar och gå ner i vikt lugnare. Tveka inte att kontakta en professionell utbildad i psyko-beteendemetoden eller en dietist specialiserad på TCA.
  • Vid serotoninbrist, även här kan dietisten nutritionisten hjälpa dig genom att rekommendera mat rik på tryptofan för att stimulera utsöndringen av serotonin, genom att guida dig om matvanor, stress och sömn, genom att lära dig att ta hand om dig själv, för att bättre respektera dina behov. Alla dessa tips och färdigheter kommer att vara mycket fördelaktiga för att begränsa tvångshandlingar och få dig att må bättre. Dietister utbildade i mikronäring kommer också att kunna ge dig råd om rätt kosttillskott vid behov.
  • Om du känner att dina ättvång är nära kopplade till dina känslomässiga och psykologiska tillstånd : uppstår de när du har en nedgång i moral? ett irritationsmoment? ett ögonblick av ensamhet?… Att föra en matdagbok där du registrerar dina känslor gör att du kan identifiera de element som utlöser dina tvångshandlingar eller tvärtom som får dig att må bra. Psykologen som utövar KBT (kognitiv och beteendeterapi) och beteendedietisten kommer att kunna stödja dig.

Förutom diet- och/eller psykologiuppföljningar kan andra kompletterande tillvägagångssätt vara intressanta:

  • Sofrologi i hantering av känslor och stress.
  • Hypnoterapi för att hjälpa dig att bättre lyssna på matupplevelser och respektera dem.
  • Meditation för att minska stress.
  • Mindfulness om mat för att lindra tvångshandlingar.

Mattvång försämrar ofta förhållandet till mat. Att äta bör förbli en stund av njutning och delning. När detta inte längre är fallet kan den enkla handlingen att äta bli en riktig kamp.

Låt inte ättvång styra ditt dagliga liv, prata med någon du älskar eller en vårdpersonal. Det viktigaste är att prata om det, att initiera stöd och successivt gå mot bättre välbefinnande.

Ta väl hand om dig själv.