[Artikeln uppdaterad den 11/09/2023]
Som liberal dietist, utbildad av G.R.O.S. (Reflection Group on Obesity and Overweight), jag delar med mig idag av ett utdrag från en konsultation som ägde rum på kontoret. Patienten (”P”) tar kontakt per telefon och säger att han är överviktig, jag (”T” för terapeut) träffar honom/henne för första gången.
Innan du läser vidare
Jag är ingen expert på det här området, men jag brinner för kost och hälsa.
De artiklar du hittar på min webbplats är resultatet av djupgående forskning som jag gärna vill dela med mig av. Jag vill dock betona att jag inte är någon hälso- och sjukvårdspersonal och att mina råd inte på något sätt ska ersätta dem från en kvalificerad läkare. Jag är här för att vägleda dig, men det är viktigt att du vänder dig till en läkare om du har specifika frågor eller medicinska problem. Ditt välbefinnande är viktigt. Så se till att du konsulterar lämpliga experter och tar hand om dig själv på bästa möjliga sätt.
Tillvägagångssätt för mötet
– P: ”Hej, jag skulle vilja gå ner cirka tio kilo. Jag har redan försökt äta ett äpple om dagen, jag gick på ****-dieter, jag tog bort socker, fett, jag åt ånga, …. Ibland funkar det men oftast går jag upp i vikt efter ett tag och till och med mer. Den här gången vill jag att den ska vara hållbar och för det köpte jag en våg, jag är redo att väga allt, vara strängare, jag ska hålla och inte spricka, jag ska följa dina råd till punkt och pricka, säg vad jag ska göra.
– T: Det råder ingen tvekan, du har en järnvilja och din motivation är väl etablerad. Bara, är du säker på att metoden är lämplig? Du säger själv att du efter ett tag återgår till dina gamla vanor och att du idag har en vikt högre än avresan, utan att någonsin ha slutat att vilja tappa den…
– P: Jag håller med men hur gör man det?
– T: Vad tror du hindrar dig från att gå ner i vikt på lång sikt?
– P: Socker! Jag är beroende ! Omöjligt för mig att klara mig utan det…
– T: Vad tycker du då om att först jobba på mängderna av andra livsmedel, de som inte är söta. Genom att äta dem i mindre mängder kommer din vikt att börja sjunka.
– P: Det kan väl inte fungera, det är det gödningssocker !
– T: Vad tycker du är mer gödande: 100 kalorier socker eller 100 kalorier broccoli?
– P: Det är uppenbart, 100 kalorier socker kommer få mig att gå upp mer i vikt. Socker lagras och ger inte samma sak till kroppen som broccoli.
– T: Kan du föreställa dig att det som får dig att gå upp i vikt är att överskrida antalet kalorier som behövs dagligen, oavsett källan till intaget?
– P: Det är svårt, vi har inte lärt oss det.
– T: Har det du har lärt dig hittills tillåtit dig att gå ner i vikt?
– P: Nej, jag sa ju tidigare, jag gick upp i vikt…
– T: Är det möjligt för dig då att försöka se saker annorlunda?
– P: Ja, jag kan försöka.
– T: Håller du med om att ett kilo fjädrar och ett kilo bly båda väger ett kilo?
-P: Jag håller med!
– T: Så 100 kalorier socker och 100 kalorier broccoli ger 100 kalorier till kroppen och har samma effekt på vikten?
-P: Ja…
– T: Om mitt energibehov är 2000 kalorier per dag, när jag äter 1000 kalorier per dag bakverk, går jag ner i vikt, och när jag äter 3000 kalorier gröna bönor går jag upp i vikt…
-P: Sett så…
– T: Mycket ofta, det som hindrar patienterna jag möter från att gå ner i vikt är att tänka att det finns bra och dålig mat. De konsumerar mer av den så kallade ”bra” maten än nödvändigt och känner sig skyldiga när de äter de ”dåliga”. Detta hindrar dem inte från att inte längre äta de ”dåliga”, jag skulle till och med säga att när de väl har börjat, ”för helvete”, så äter de mer än de behöver.
– P: Jag känner igen mig i det du säger!
– T: Om du idag är överviktig så beror det på att du ibland har gett din kropp mer kalorier än vad den behövde. Vi kommer sedan successivt att anpassa dina bidrag i förhållande till dina behov. Detta kan börja med att minska de portioner av livsmedel som är lättare för dig att skiljas från. Vad tror du ?
– P: I det här fallet kommer jag inte längre äta grönsaker och bara kex. Du kan inte gå ner i vikt när du inte äter en balanserad kost, eller hur? Dessutom kommer jag att ha brister…
– T: Enligt din åsikt, efter månader av frukostar, luncher och middagar gjorda av godis, bakverk och chokladkex, kommer du att vilja ha ett fat med godis eller en varierad och diversifierad rätt?
– P: Jag kommer att bli äcklad av godiset som jag tycker så mycket om. Så, är det hemligheten? Avsky mig för att inte bli frestad längre?
– T: Kan vi tänka oss att snarare tillåta oss själva att äta det, njuta av att göra det, uppleva verklig tillfredsställelse efter att ha smakat det, inte längre vara rädda för konsekvenserna på vikten, för att naturligt reglera kvantiteterna, utan att begränsa oss? och systematiskt försätta dig själv i en position av misslyckande?
– P: Du pratar med mig om att börja en försoning med socker snarare än att fortsätta kampen, är det rätt? Tror du verkligen att detta kommer att hjälpa mig att gå ner i vikt?
– T: Jag är övertygad om det, och du?
– P: Jag måste fortfarande klara av att stanna vid mitt behov!! Men hur vet jag vad jag behöver? Och hur kan jag respektera det?
– T: Hur kan du enligt din åsikt veta om du behöver äta?
-P: Min mage, hunger!
-T: Absolut!
– P: Men det är väldigt svårt att sluta äta när man inte längre är hungrig. Jag är väldigt girig ska du veta! Speciellt när jag är runt omkring mig, andra fortfarande äter eller när jag vet att det finns tårta kvar…
– T: Tror du att genom att förbjuda dig själv att äta varje gång så kommer problemet att lösas?
– P: När jag inte är vid gott mod är det omöjligt. Ändå vet jag att jag inte ska knapra. Det är vid dessa tillfällen som jag är mer sugen på socker.
– T: Får socker dig att må bättre i dessa ögonblick?
– P: Då ja, men efteråt känner jag mig skyldig. Så jag lovar mig själv att inte göra det igen.
– T: Och det fungerar?
– P: Nej inte riktigt, det är en ond cirkel…
– T: Kan du föreställa dig då att ju mindre dessa önskemål tillgodoses, desto mer kommer de tillbaka?
– P: Ja men ändå, att tillfredsställa dem är farligt…
– T: I början ja, att ändra en vana är inte så enkelt. Det tar tid. Är detta din prioritet idag?
-P: Ja, absolut!
– T: Känner du dig kapabel till det?
-P: Ja, jag tror…”